sven lundhs öga
av jan åman

I am not a moral man (though I try to keep my conscience in balance) or a sage; I am neither an aesthete nor a philosopher. I am but a nervous man, by circumstance and by my own deeds; but I am observant.

 

As my beloved Akutagawa Ryonosuke once said, I have no principles; all I've got is nerves. What follows, therefore, has to do with the eye rather than with convictions, including those as to how to run a narrative. One´s eye precedes one´s pen, and I resolve not to let my pen lie about its position.

Joseph Brodsky
(ur Watermarks)

1.
En dag ringer telefonen. Det är ett meddelande från Småland. Jag lyssnar med stigande förvåning till en berättelse som jag fortfarande inte blir riktigt klok på. Som den naturligaste sak i världen berättar rösten i luren med iver och entusiasm en historia om... en folkpark! Den talar om en park någonstans nere i de småländska skogarna... Jag lyssnar och får höra att folkparken är en pärla, intakt med sina gulmålade träfasader och vidsträckta ängar. De gamla skyltarna finns till och med kvar liksom målningarna från tidigt sekel, Åsa-Nisse och jazz, matluckor och dansbanor. Men något har stagnerat, "folket" hittar inte längre till parken. Platsen står kvar, men de folkrörelser som fyllt den med liv tycks ha försvunnit till något annat. Kvar finns bara ett monument över en tid som flytt -men utan förankring i nutiden. Så sa rösten, och lade till: "Vore inte det något att ta tag i, att göra något åt?" Det behövdes nya och friska fläktar, fast inget kommersiellt jippo, utan snarare något sprunget ur samtida konst... Tanken var tydligen att jag och mina vänner i den lösa sammanslutningen, Inredningar utföres, skulle "ta tag i saken". Jag sa nästan ingenting - jag hann inte - utan konstaterade bara att vi härmed var inbjudna att resa ner till Smålands skogar och ta oss en titt. Jag tror att jag hann säga att vi gärna ville komma, innan luren hastigt lades på. Tågbiljetten hade redan lagts på lådan.

2.