Materia






Designföretaget materia.lucia presenterar traditionsenligt på Luciadagen ett konstverk i form av en ljuskrona för att lysa upp den mörka decemberdagern. Årets skapelse, det femte elementet, är signerad industridesigner Carl Öjerstam.



– De fyra elementen eld, vind, vatten och jord borde ha varit fem. Den starkaste kraften av alla är ljuset, säger Carl Öjerstam i en kommentar till varför han döpt sin skapelse till det femte elementet.

För tredje året i rad presenterar materia.lucia ett unikt konstverk som lånat viss form, men främst funktion av den traditionella luciakronan. Carl Öjerstam har inspirerats av en 20-sidig tärning och naturens organiska former, som placerade under mikroskopet blir till geometriska mönster. Hans ljuskrona är uppbyggd av fem- och sexsidiga högblanka ytor i akryl. Designprofessor Kerstin Wickman
har formulerat sina tankar kring konstverket i en broschyr.

– De blanka ytorna reflekterar ljuskronans inre utåt och dess omgivning inåt och blir därmed sinnebilden för den dubbla innebörden av ordet reflektion, beskriver Kerstin Wickman det femte elementet.

Bakgrunden till Luciakonstprojektet är att designmöbelföretaget Materia 2003 introducerade ett nytt affärsområde, en kollektion belysningsarmaturer under namnet materia.lucia. Till lanseringen, som
skedde på Luciadagen, bjöds en konstnär och en skribent in för att skapa respektive formulera sina tankar kring ett unikt ljuskonstverk på temat Lucia. Syftet med det återkommande konstprojektet är att
skapa en spänning mellan det visuella och det litterära, att skapa uppmärksamhet kring konstverken samt att stärka varumärket materia.lucia.

– Carl Öjerstam tillhör en ung generation designers med stark känsla för uttryck, dimensionering och materialval. Han har en ovanlig teknisk nyfikenhet, stringens och kompetens, vilken accentueras i årets luciakrona, säger Lars Bülow, VD för materia.lucia.

Carl Öjerstam har varit representerad i konstsammanhang även tidigare. Under hösten har han ställt ut på Gallerie Pascale Cottard – Olsson i Stockholm. Öjerstam som driver det egna företaget Design
Generations, är namnet bakom flera av IKEA:s bästsäljare och har synts i internationell design- och inredningspress.

Tidigare års materia.lucia projekt har designats och författats av konceptkonstnären Cilla Ramnek och författaren/filmregissören Kristian Petri (2003) samt glaskonstnärerna Birgitta Ahlin & Sirkka Lehtonen och chefen för Liljevalchs konsthall, Bo Nilsson (2004).

Det femte elementet kan beskådas på Stockholm Design Stop, Sibyllegatan 34, 13-16 december.

För ytterligare information, kontakta Sara Risberg på Patriksson Communication, tfn 08 – 528 00 590, e-mail sara@p-com.se


En ljusbärare till Lucia

Ljuset och dess egenskaper har fascinerat tänkare, filosofer, vetenskapsmän, arkitekter, konstnärer och uppfinnare i alla tider. Ljuset har studerats och rekonstruerats till den grad att det förlorat mycket av sin magiska laddning. Ett flackt ljus från stereotypa ljusrör och ljuslådor är vad som erbjuds i de flesta offentliga rum och arbetslokaler. Men så behöver det inte vara. Industridesignern Carl Öjerstam har här skapat en strålande stjärna som en hyllning till Lucia.
En sfär, en slipad briljant, en gnistrande stjärna - orden räcker inte för att beskriva denna krona. Den är alltför stor - 1,25 meter i diameter - för att vara en ”briljant”. Och dess inre ljus är lika intrikat som dess reflekterande förmåga. Det ljusspel som uppstår från denna ”himlakropp” är förunderligt.
Undran är en stark drivkraft. Som examensarbete på Konstfack 1997 utvecklade Carl Öjerstam en stjärnkikare, kallad ”Ögonblick”, som en metafor för ljusets hastiga uppdykande och försvinnande. Valet av uppgift berättar något om hans personlighet. En stjärnkikare är ett verktyg med höga krav på teknisk precision. Den kan också ta dess användare på resor långt bort, ut i rymden.
Hans ljuskrona är uppbyggd av fem- och sexsidiga högblanka ytor i akryl. Ytorna har modellerats upp med hjälp av ett avancerat datorprogram. Det svåra var att komma fram till hur ytorna skulle vinklas, så att formen blev naturlig.
Materialet har en prismatisk bikakestruktur som får ljuset att brytas och strålarna att bli otaliga och gnistrande, i skikt på skikt. Glittret förstärks av spegelblanka ”paljetter”, som markerar de vinklade fogarna. De blanka ytorna reflekterar ljuskronans inre utåt och dess omgivning inåt och blir därmed sinnebilden för den dubbla innebörden av ordet reflektion. Själva ljuskärnan har fem smala, spegelblanka, kromade metallreflektorer, likt bladen på en vindsnurra. Jag ser för mitt inre bilden av en roterande stjärna med sin glödande magma.
Det behövs erfarenhet för att tänka ut en så intrikat konstruktion och välja så avancerade material. Carl Öjerstams nyfikenhet på hur datorer kan berika formvärlden väcktes på Konstfack. Många nätter satt han i skolans datasal och experimenterade med Alias. Han fascinerades av programmets logiska, precisa och snabba förmåga att repetera och variera geometriska strukturer och skapa olika kurvaturer.

Hans fascination för material har i år lett till ytterligare en ljusarmatur, Turbinella, vars form bygger på två kurvor. De smala lamellbladen har sedan vridits på 40 sätt. Tillverkningsmetoden - s.k. rapid manufacturing - innebär att tinget byggs upp av UV- härdad epoxy enligt information från en dator. Tekniken kan jämföras med naturens eget sätt att bygga strukturer, t.ex. korallrev. Det handlar om en formvärld som ingen mänsklig hand skulle kunna åstadkomma.
Material, form, färg och ytbehandling är element som formgivare arbetar med. Ytan är ofta det som avgör hur vi uppfattar tingets kvalitet. Dess utseende beror på hur materialet behandlats och förskönats. Designern kan därför ses som en nutida arvtagare till de gamla alkemisterna. Alkemi handlade om att förädla och förandliga materien så att man undslapp dess tyngande, jordiska egenskaper. Enligt myten var en alkemist någon som trodde sig kunna förvandla simpel materia och kemikalier till guld. Guldet, med dess eviga lyskraft, symboliserade den strålande solen, silvret månljuset. Det var i en tid när natten var kolsvart. Över svärtan, högt uppe i skyn, glimmade stjärnorna.
Men människorna lärde sig betvinga ljuset. Med hjälp av gas eller elektricitet lystes jordklotet upp av miljarder och åter miljarder ljuskällor, i boningar, byar och städer. Nattetid omgärdas nu jorden av en dimma av ljus. Stjärnorna har bleknat för våra blickar.

För att vi inte ska glömma ljusets magiska laddning har Carl Öjerstam nu med hypermoderna medel gjort en stjärna som strålar vidunderligt vackert. Den påminner oss om rymdens egen lyskraft, om alla de stjärnor som finns däruppe i skyn. Idén till detta verk med sina facetter fann han i en gammal låda. I den låg en liten 20-sidig tärning som ingick i ett äventyrsspel han lekte med som barn. Tärningen är kastad. Äventyret kan börja.

Kerstin Wickman
Professor i design- och konsthantverkshistoria vid Konstfack


Materia

Materia AB. Box 340, SE-573 24 Tranås
phone: 0140 - 38 56 00. fax: 0140 - 38 56 01
email: info@materia.se