John Kandell


Tankar omkring John Kandell 1925-1991

Första gången jag mötte John Kandell var han riktigt vresig och tyckte han var trött på allt vad möbler hette. Han hade varit medarbetare till bl.a. Sven Ivar Lind under några viktiga år och blev lärare på Konstfack i början av 50-talet. Hans far var konstnär bosatt i Helsingborg, hans äldre bror Axel var SAR-arkitekt och John själv var både konstnär och arkitekt. I den senare rollen blev han en av våra mest betydande under senare delen av 1900-talet.
Under 1960-70 talet tröttnade han tidvis på att rita möbler. Han tyckte det var hopplöst att försöka förbättra möbelkulturen i konkurrens med alla de platta paket som dominerade vid den tiden. I de flesta arkitektkretsar ansågs han vara arkitekternas arkitekt.
Det var i samband med den pausen jag första gången mötte John Kandell en bit in på 70-talet. Andra mötet i hans lilla utställningsrum och hustru Ullas vävateljé på söder i Stockholm kom vi närmare varandra, men inte ända fram.
Med hustrun Ullas medverkan blev jag hembjuden till John och från den tiden till resten av hans liv hade vi de allra finaste relationer, och han blev en del av mitt universitet i konsten att se.
Under 80-talet tillförde han några av samtidens främsta möbelföremål, stolar företrädesvis, men även en och annan hylla där hyllan Pilaster redan räknas som klassiker. Det är ingen tillfällighet att Pilaster och stolen Camilla, av Nationalmuseum föreslagits representera möbler i en serie jubileumsfrimärken Posten gett ut i år med anledning av att Regeringen utsett 2005 till ett Designår.
Stolen PimPim och karmstolen Victory blev hans sista arbeten. Victory med segertecknet V i ryggen.
Johan Kandell blev ensam eller tillsammans med brodern Axel ofta uppmärksammad omkring inredningar och arkitektur. Han erhöll 1989 Statlig Konstnärslön.
Sven Lundh