Nirvan Richter

Who am I?
And Who are you?

De senaste åren har jag ständigt återkommit till konstaterandet att Norrgavel och möblerna på ett sätt är livsviktiga för mig - jag går i längtan efter det fullkomliga in för uppgiften med hela min själ. På ett annat plan känns det hela fullkomligt oväsentligt - meningen med livet är livet självt, och därmed skulle jag med samma tillfredsställelse kunna jobba på posten, köra taxi eller vara företagsekonom. Frågan är inte så mycket vad vi gör, som av vilken kraft vi gör det. En gammal vän sa att hon inte kände igen mig i det som skrevs i tidningarna - "ditt liv framstår som alltför harmoniskt och välordnat". Det är frestande att hemfalla åt tron att livet är fel om det bjuder på motgångar. Vid en blick tillbaka är det lättare att se att det vi upplevde som motgångar också fanns en potential att växa. Och sett ur ett annat perspektiv är det många till synes svåra livsöden som varit själva grogrunden för mycket vacker musik, konst, dans, teater, litteratur som vi alla kan glädjas åt.
Under hösten har jag börjat tvivla på det där med att arbeta på posten eller köra taxi. Livet är ingen självklarhet.
En bild börjar växa fram där kreativiteten för mig har varit ett sätt att få luft, helt enkelt att överleva.
Och då svindlar tanken - överleva är bara en del.
Man kanske kan leva?
Who am I? And who are you?

Erik Richter