PLAST
Definition:
1.
mjuknar av värme
2.
kan formas när det är mjukt och bibehåller den givna formen när materialet svalnar

Ursprung:
1.
naturligt förekommande
2.
halv-syntetiska = kemiskt behandlade 1.
3.
syntetiska

Två typer:
1.
Termoplastiska: =kan värmas och formas upprepade ggr. ex. vax
2.
Termosetting: =motsatsen till ovan ex. äggskal

Horn och bärnsten är antagligen den tidigast använda plasterna. Horn exempelvis är temoplastiskt om den först uppvärms så att den spricker och sedan kokas. Sedan kan horn formas eller valsas till tunna skikt. Horn är också den tidigaste plasten som gjöts: horn males och kokas, pulvret blandas sedan med torkat blod som bindemedel, denna massa kan sedan gjutas till exempelvis knappar och brosher.

Under slutet av 1800-talet uppfanns Celluloid ; det första halv-syntetiska materialet och som dessutom blev väldigt kommersiellt lönsamt. Materialet var totalt nytt och extremt spännande eftersom det kunde formas och färgas nästan hur som helst. Under de första årtiondena av 1900-talet tillkom ytterliggare ett flertal andra liknande ämnen som dagligt kom att bli kallade plaster.

 



Vid mitten av 1800-talet hade elfenben och sköldpaddsskal, som flitigt användes i tillverkningen av "lyx-artiklar" som ornamenterade kammar o.dyl., redan blivit något av en bristvara. Därför var det ett skriande behov av en produkt som kunde ersätta dess. Detta lyckades när den sweiziske kemisten Schoenbine framställde cellulosanitrat genom att låta bomull (cellulosa) reagera med salpetersyra och svavelsyra (detta lär ha skett av en (o-)lyckshändelse då han skulle torka upp spill av dessa båda syror med en bomulls trasa). Resultatet blev en seg, degig substans som var väldigt lättantändlig. Denna sega och formbara substans modifierades något av vetenskapsmannen och uppfinnaren Parkes som 1855 lät framställa en substans som var något mindre visköst (segt) och som var lättare att gjuta och forma. Materialet kallades Parkesine. Parkes överlät senare rättigheterna till en annan engelsman, Spill som under perioden 1885 till 1891 tillverkade produkten men nu med namnet Xylonite och Ivoride. Någon gång under slutet av 1880-talet uppfann amerikanen John Wesley Hyatt ett ämne som var ett substitut för elfenben. Hyatts intresse för detta hade väckts då en biljard-kuls fabrikant i USA 1863 utlyste en tävling om att kunna tillverka biljardkulor i ett annat material än elfenben. Priset var $10.000 . Hyatts förslag var en kula med gummikärna täckt med en vit film av colladion, vilken bestod av cellulosa nitrat och alkohol. Dessa biljardkulor, väldigt lika de ursprungliga kulorna av elfenben, hade dock nackdelen; eftersom de var täckta med cellulosanitrat, att de ofta exploderade när kloten kolliderade med varandra under spel, reslutatet blev en smäll som ett pistol skott. 1870 tog Hyatt patent på Celluloid, en substans nästan identisk med Parkesine, men en lång patent tvist med Spill som slutatde med att Hyatt vann rätten till patent 1884. Hyatt bildade sedan tillsammans med sin bror the American Celluloid Company som sedemera blev legendarisk. Det var här som föregångaren till s.k injection-molding uppfanns. Hyatts företag etablerade världen runt och hade enorm framgång. Konkurrenter bildades till Hyatt etblerades också, främst i USA ex Eastman Kodak Company och DuPont. Celluloids värsta nackdel var dess lättantändlighet, speciellt när celluloiden var i form av film. 1900 uppfann därför den franska forskaren Henri Dreyfuss cellulosaacetat, en vidare utveckling av celluloid, vilken inte var lättantändlig och som efter hand ersatte celluloid. Cellulosaacetat hade även den fördelen att den kunde spinnas till fiber, rayon. I slutet av 1920 talet kunde cellulosa acetat gjutas under tryck i formar, vilket innebar att massproduktions eran av plast artiklar hade börjat.

1907 uppfanns en ny plast av den belgiske kemisten Leo Baekeland. I motsata till celluloid och cellulosaacetat som är halvsyntetiska plaster, så var denna helsyntetisk. Patentet på den nya plasten togs 1909 under namnet Bakelite. Man skulle kunna påstå att det var Bakelite som var början på den egentliga moderna plastproduktionen. Den första kommersiella applikationen av Bakelite, var som elektriskt isoleringsmaterial istället för gummi. Bakellite blev också grundmaterialet i biljardkulor istället för celluloid p.g.a sina bättre egenskaper. Snart blev Bakelite populärt att använda även i mera vardagligt förekommande föremål och konkurrerade snabbt ut celluloid och cellulosa acetat. Även om Bakelite kunde göras i de flesta färger hade den nackdelen av att färgerna blektes kraftigt i solljus. Därför, 1924, byttes en ingrediens ut i Bakelite vilket medgav att helt nya färger kunde fås, inklusive vit som hade varit omöjlig med Bakelite. Plasten, som var engelsk fick namnet Beetle. Produkter gjorda av Bakelite eller Beetle var än så länge endast av typ koppar och fat, men 1934 gjordes ett historiskt genombrott då en vit köks-bänks-platta tillverkades i USA. Formen krävde ett tryck av 1500 ton för att kunna polymerisera Beetle plasten. Trots den stora kostnaden för att initialt producera bänken och därmed högre kostnad i affären så sålde bänken tre gånger bättre än föregångaren. Trots succéen så hade Beetle den nackdelen att den tålde vätska dåligt och lätt krackelerade. 1937 introducerades ännu en ny plast: Melamine. Melamine hade faktiskt syntetiserats 100 år tidigare, 1834, men massproduktion av produkten hade inte blivit möjlig förrän nu. Melamine var markant motståndskraftigare mot vatten och hade en betydligt bättre färgbeständighet. Ett flertal andra betydande plaster uppfanns från mitten av 20-talet fram till 2:ndra världskriget, alla biproduker från den petrokemiska industrin. Exempel är: acryl, vinyl, nylon, polyester, polystyrene och polyetylen. Alla dessa är fortfarande aktuella i moderna material. Gemensamt för dem är deras styrka och flexibilitet. 2:ndra världskriget drev plastindustrin till att öka forskningen och utvecklingen av plast ytterliggare. DuPonts acryl material "Lucite" användes till nosen på bombflygplan, och vinyl gjorde det möjligt att tillverka splitterfritt glas. Naturligtsvis uppfanns nya plaster under 2:ndra världskriget, t.ex. silicon, epoxi, polyuretan, glasfiber förstärkt plast och syntetiskt gummi. Fram till vår tid har plastindustrin vuxit enormt och det finns inte någon av oss som inte kommer i kontakt med plast i vårt dagliga liv. Tilläggas kan att 1982 så gick plastproduktionen om stålproduktionen och rent formellt gick vi alltså då in i plaståldern.