Under 1600- och 1700-talen var gjutarna inte fasta arbetare vid masugnarna utan vandrade från hytta till hytta och arbetade kortare perioder vid varje. De utgjorde en arbetsaristokrati i företagen, var mycket yrkesskickliga och helt oumbärliga för verksamheten. Men det varma och smutsiga arbetet i gjuterierna krävde inte bara hantverksskicklighet utan också muskelstyrka. När sedan den moderna och självständiga gjuteriindustrin växte fram i Sverige under andra hälften av 1800-talet blev gjutarna fast anställda vid gjuterierna. Hösten 1893 bildades Svenska Gjutareförbundet, som redan från början arbetade för att förbättra gjutarnas arbetsmíljö. Miljön i gjuterierna beskrevs 1911 i en unik undersökning som blev uppmärksammad även utanför de egna leden. Den slutade med uppmaningen: ”Gjutarna äro även människor. Deras hårda lott kan och måste förbättras.”

En arbetsdag för 100 år sedan
 
Arbetet i ett gjuteri en vanlig dag kring förra sekelskiftet började på morgonen med att ugnsarbetarna reparerade kupolugnen från eventuella skador efter senaste gjutningen. Därefter smälte de järnet för dagens gjutning i kupolugnen; de stoppade ved och stickor i ugnens nedre del och fyllde sedan från ett hål i ugnen på lager av koks och söderslagna gjutjärnsstycken tills ugnen var full. Då tändes veden på och en blåsmaskin sattes igång. Den starka värmen fick järnet att smälta och droppa ner i en kammare eller en speciell förhärd. När den var full tappades järnet och hälldes i gjutformarna.
Huvuddelen av gjuteriets arbetsstyrka utgjordes av formare och deras hantlangare. Formaren tillverkade i sand de gjutformar som metallen hälldes i; det var en både svår och arbetsam procedur. 1909 års lärobok i allmän gjuterikonst skriver:
" Formaren kan liknas vid en man som metar fisk. Han kan ej se vad han fått på kroken förrän han dragit upp den ur vattnet; han kanske sitter en dag i fåfäng väntan på fisken och när han slutligen får napp så drager han måhända blott upp en löja.”
Vid formningen användes modeller av trä eller metall, som framställdes av modellsnickare i gjuteriets modellverkstad. Modellsnickarna var mycket yrkesskickliga och därför relativt välavlönade. Det mesta av arbetet i gjuterierna fram till slutet av 1800-talet utfördes för hand, men successivt började vissa delar av arbetet mekaniseras. Viktigast var att den arbetskrävande handformningen kunde minskas när maskinformningen infördes kring förra sekelskiftet
.

HomeFöretaget Produkter Nyheter Utställningar Press avdelning Historik Kontakt