Den moderna gjuteriindustrin
 
Fram till slutet av 1700-talet var gjutgodstillverkningen i Sverige knuten till masugnarna, där den var en sidoverksamhet till tackjärnstillverkningen. Men med den nya tekniken att först smälta råmaterialet vid masugnarna och sedan omsmälta det i reverberugnar och senare kupolugnar, fick vi en modern och självständig gjuteriindustri. De första fristående gjuterierna grundades i större städer med hamnar, för att dels kunna vara nära marknaden och dels lättare och billigare kunna importera kol och koks för sina smältugnar.
1850-talet kan sägas vara en brytpunkt inom svensk gjuteriindustri. Gamla bruk för gjutning av kanoner, kulor och granater övergick till att gjuta jordbruksmaskiner och redskap, maskindelar till industrin, spisar, kaminer och husgeråd. Dessutom behövde den ökade byggnadsverksamheten i städerna mycket gjuteriprodukter, bland annat till avlopps- och värmesystem. Under 1800-talets andra hälft startades därför en mängd nya gjuterier och vid slutet av århundradet fanns flera hundra gjuterier runt om i Sverige. Allt som överhuvudtaget var möjligt – allt från broar och kyrktorn till smycken – gjordes i gjutjärn och för de nya produkter som kom fram under seklet, blev gjutjärnet det naturliga materialet. Bland de mest blomstande företagen fanns Ankarsrum, Bolinder, Husqvarna, Kockums och Skoglund & Olsson.

HomeFöretaget Produkter Nyheter Utställningar Press avdelning Historik Kontakt