Föregångslandet England
 
I början av 1700-talet slog två nyheter inom gjuteritekniken igenom i England. Dels började man använda slutna formar av torrsand i stället för formar av lera – det gjorde formningen enklare och billigare – och dels började man använd koks i stället för träkol i smältugnarna. Under hela detta och nästkommande sekel var England föregångsland för gjuteriteknikens utveckling och härifrån spreds kunskapen vidare ut i Europa.
Det var också i England man konstruerade reverberugnen, som var den första ugnen för omsmältning av järn. Innan dess hade all gjutning skett direkt från de stora masugnarna och det innebar en stor osäkerhet om järnets kvalitet. Nu kunde man gjuta järnet till tackjärn i masugnarna och sedan smälta tackjärnet i reverberugnen. Där kunde temperaturen lättare kontrolleras och man fick möjlighet att välja mellan olika tackjärnssorter och blanda skilda kvaliteter. Gjutgodset kunde göras tunnare, billigare och mer hållfast och blev därmed mer konkurrenskraftigt. Material som trä, tegel och dyrare metaller trängdes på många områden undan.
Under 1800-talet förbättrades gjutgodsets kvalitet ytterligare när den första kupolugnen konstruerades i England. Ugnen hade låg bränsleförbrukning och användes främst till gjutning av mindre mängder järn.

 Svensk järngjutning
 
I Sverige tog järngjutningen fart på allvar när kronan på 1500-talet startade bruk för tillverkning av kanoner och kanonkulor. Gustav Vasa anställde tyska experter för att organisera bergsnärningen och tog hit tyska gjutare som lärde svenskarna sin konst.
Kanongjuterierna kunde, efter att ha försett Sverige med kanoner och kulor, även exportera en del. Som komplement till gjutningen av krigsmateriel göts husgerådsartiklar som pannor och grytor.

HomeFöretaget Produkter Nyheter Utställningar Press avdelning Historik Kontakt